Mina tankar och funderingar

Tänkte jag skulle berätta om hur jag tänkte och funderade ang Maja. Fick i slutet på Juli reda på att jag var gravid, då detta inte var någonting vi planerat så kom det som en chock både för mig och min sambo. Så just då så tänkte jag inte så mycket på hur jag skulle göra med Maja utan det var massa annat som snurade runt i huvudet på mig just då. Men tanke var att jag skulle kunna rida så länge så möjligt och sen ta hjälp av mina medryttare, men tävlingsplanerna försvann direkt.

I takt med att beskedet skönk in så började jag fundera mer och mer på hur de skulle bli med Maja. Har ju alltid sagt innan att när jag väl ska skaffa barn så ska jag betäcka Maja, men eftersom sommaren i stort sätt var över och hon aldrig innan haft föl, så fanns det tyvärr ingen möjlighet till det. Medans tiden gick så fick jag mer och mer problem med ryggen, jag försökte rida men efter ett tag så kunde jag inte ens skritta, så redan i månad 3 så fick jag sluta och rida. Som tur var så hade jag då mycket hjälp av mina två medryttare.

Men efter tiden gick och vinter kom så fick de mer och mer och göra och en av dem råkade ut för en olycka och kunde där av inte rida på ett tag. Jag hamnade även på sjukhus då förlossningen var på väg att sätta igång redan i vecka 29. Under tiden jag låg inne han jag fundera ganska så mycket, och läkaren ''förbjöd'' mig till att anstränga mig vilket gjorde att jag nu var beroende av hjälp 7 dagar i veckan. Innan hade jag i alla fall kunnat mocka men nu gick inte ens det, och jag visste att mina medryttare inte hade möjlighet till att hjälpa mig 7 dagar i veckan.

Så efter mycket funderande så la jag ut en annons på Maja om att jag sökte fodervärd, och jag fick många svar. Dok inte så många som jag fasnade för, men efter att jag läst igenom alla så hittade jag en som jag gillade redan från början som jag ringde till. Reene som tjejen hete kom och provred, och trots att Maja inte visade sin bästa sida. utan var väldigt busig så gillade de varandra. Så efter mycket dividerande fram och tillbaka så bestämmde vi att hon skulle låna henne. Mina föräldrar var även iväg och kollade på stallet som hon skulle stå i, då jag inte hade möjlighet till detta.

Kan säga att packa Majas saker, var en jobbig upplevelse. Satt kvällen innan hon skulle åka och grät i hennes box, för mig är hon inte ''bara'' en häst, för mig är hon en familj medlem, har ju haft henne i nästan 4 år. Som tur är var min mamma med när hon kom och hämtade henne, vilket kändes väldigt skönt. Nu i efterhand är jag väldigt glad att jag gjort som jag gjort. Detta är inte bara för mitt eget bästa utan även för Majas, hon trivs inte med att ''bara'' stå hon vill röra på sig, hon vill tävlas. allt detta kommer hon nu få. Vi har skrivit kontakt under 6 månader så jag hinner landa lite när den lilla kommer, och även för att Maja ska få bekanta sig ordentligt med Reene.
Det är som sagt inte lätt att välja bort en sak för en annan men man måste tänka på allas bästa.