Ponnytiden, de var tider de!

Nu har man vant sig vid de kalla klimatet, och jag trivs som fisken i vattnet i stallet.
Men när jag väl skulle hoppa upp och rida på Maja så var hon halt, är det inte typiskt! När jag väl kan röra mig igen så kan inte hon. Märkte ingenting när jag skritta men så fort jag börja trava så kände man att hon lirka fram så det blev back on track på benen och sen vila, så hoppas jag det går över av sig själv.

Ann som äger stallet erbjöd mig snällt at rida deras D-ponny i stället som jag gjorde, och riktigt kul var de. Kickan som hon kallas är 19 år men det märks verkligen inte, för de var full rulle. Så nu ska jag rida den emellan åt, vilket ska bli riktigt kul, för ponny tiden det var något de, och jag skulle göra vad som helst för att komma tillbaka till den.