Trots att jag gått och blivt dressyr mupp, så vågade jag faktiskt att hoppa och skutta lite idag. Kände inte alls för att sätta mig i dressyr sadelen och 'jobba' idag, utan jag satte upp ett litet hinder och några bommar, och det fanns fler än jag som uppskattade det.
Mariana blev jätte pigg och glad så fort hon såg att det stod hinder inne i ridhuset, vilket det inte gjort på väldigt länge. Hon bjöd framåt och sög verkligen tag i hindret. Men denna gång kunde jag behärska mig och slutade när det gick som bäst, utan att höja för mycket och pressa mig själv, till jag inte vågar mer, utan nu hoppade jag bara så länge jag själv tyckte det var kul, och viktigast av allt. På min egna villkor.
Jag tror att många slutar med riding och hästar, för att de blir pressade till en viss gräns och då tycker man inte att det är roligt längre, och istället för att säga till så slutar man. Men samtidigt tror jag på: en gång en häst människa, ALLTID en hästmännsika. För det finns väl ändå inget mer underbart än dessa fyrbenta vänner, som ställer upp i ur och skur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar